Grattis på mors dag, alla kvinnor som har tröttnat på att lära upp, ta hand om män. Det är en ny tid nu, när män själva måste möta era egna rädslor.
När kvinnor inte längre är rädda. Inte längre går med på att förneka sig själva, för mäns skull.
All in JÄMLIKHET
Krönika: Vitt privilegium (Jönköpings-Posten 170920)
Vad innebär det att vara vit? Det är en fråga jag tror att många som liksom jag är födda med beige-rosa hudfärg sällan ställer oss. Däremot tror jag att många som inte är vita, tvingas ställa sig frågan om hur deras hudfärg påverkar livet dagligen. På grund av fördomar och rasismen, som vi vita inte ens fattar pågår, hela tiden.
Bokrecension: X-Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist - Svenska Dagbladet (sept 2017)
En sak som jag insett mer nyligen, är att trauma inte behöver vara en enorm händelse. Det kan vara något större eller mindre. Det handlar mer om hur det som skett bearbetas. Och för många av oss: vilket stöd vi får att utforska våra känslor. Även de mörka. Johan Ajvide Lindqvists nya roman – den sista fristående delen i en trilogi – är full av sådana trauman.
Bokmedverkan: Min text i antologin En annan historia - om Diana Miller (höst 2016)
Jag bidrog med en text om den svarta, lesbiska jazzsångerskan Diana "Dinah" Miller till antologin "En annan historia" - om coola kvinnor i historien. Boken finns nu även som ljudbok.
Krönika: Kvinnor, strejka i sommar (JP) 170714
Att säga nej kan vara väldigt läskigt. Många av oss är uppfostrade att säga ja, till alla andra. För att göra dem glada, för att få dem att tycka om en. Ja, visst kan jag fixa fikat till personalfesten. Ja, visst kan jag jobba över. Ja, visst kan jag ta emot den nya praktikanten. Ja, visst kan jag laga mat idag också, älskling.
Krönika: Att män inte kan prata om känslor skadar dem-för livet (ETC) 170716
Vi går in i en ny tid, med nya män och kvinnor. Vi behöver inte längre vara offer för patriarkala föreställningar. Manlighet, för mig, är att lyfta och stärka andra. En ”riktig man” behöver inte trycka ner någon.
Vi måste tänka om, hur vi tänker kring makt. Makt kommer inte ovanifrån. Den kommer underifrån, som två starka armar. Kvinnlighet, för mig, är att tillåtas känna efter hur det känns, inuti. Vi har alla både det feminina och maskulina i oss. Det är dags att sluta låta patriarkatet skrämma och förminska oss. Komma i kontakt med alla delar av oss själva. Tillåtas vara komplexa, fria.
Nu är min bok ute
Nu är min bok "Frihet, jämlikhet & systerskap - texter 2007-2017" ute.
Bokrecension: Barbro Högberg: Med ögon känsliga för grönt (Svenska dagbladet) 1706610
Redan som liten ville Barbro Hörberg bort. Från jantelagen, från Sverige. Från den borgerliga familjen. Hon åkte till Frankrike, arbetade som au pair. Snart satsade hon på musiken.
Bäst just nu enligt Nöjesguiden: min bok
Bäst just nu enligt Nöjesguiden: Frihet, jämlikhet & systerskap - texter 2007-2017 (Mondial).
Bokrecension:Fördel kvinna : den tysta utbildningsrevolutionen (Svenska Dagbladet) 170513
Stämmer det att män har makten i samhället? Och i så fall, till vilken grad? Män har, konstaterar hon, fortfarande majoriteten av samhällets toppositioner. I mellanskiktet finns i huvudsak kvinnor. På botten, hos dem som är utanför samhället och inte klarat grundskolan, dominerar männen. Utebliven gymnasieutbildning leder till att man inte får arbete, vilket i sin tur ökar risken för inblandning i kriminalitet och våld.
Bokrecension: De ofria av Janne Lundström (Svenska Dagbladet) 170222
Hudfärgen blir en ständig barriär dem emellan. Inte ens mot slutet, när Beatrijs blivit friköpt är hon och Matilda på jämlikar. Rollen som slav och ägare finns kvar, som ett vidrigt minne, en vägg mellan människorna. Det blir ett straff också för de vita, privilegierade: kontakten som alla människor söker med andra människor, med världen, går inte att infria så länge det finns ett element av ägande, av ofrånkomlig makt, som ligger mellan och skaver.
Bokrecension: Bara lite blod – om mens och makt (Svenska Dagbladet) 170111
Pratar vi inte om att stora delar av jordens befolkning blöder en fjärdedel av månaden, så kan vi inte heller förbättra situationen för dem. För vad händer om du är hemlös, eller fattig och måste hantera blod som droppar genom kläderna. När du knappt har pengar till mat och inte råd med ordentliga mensskydd, och heller ingen plats att byta bloduppsamlare? Det är fallet för många människor världen över, inte minst skolflickor.
Bokrencension: Gud hjälpe barnet – Toni Morrison SvD 161018
Vi kan påverka världen, tycks Morrison säga. För att skapa en plats med omtanke och fungerande relationer mellan människor behöver vi bryta cyklerna av våld mot barn, och av utebliven närhet och kärlek till dem. Insikten som – för sent – kommer till Brides mor är som en sammanfattning av berättelsen: ”Vad man gör mot barn betyder något. Och de kanske aldrig glömmer.”
Intervju: Ola Larsmo – Dagens ETC 5 aug 2016
– De senast ankomna invandrarna ses alltid som obildade, luktar illa, äter konstig mat. Sen kommer en ny grupp, och så är det de som anses primitiva och konstiga.
Intervju: Stina Oscarson – Dagens ETC 23 aug 2016
– Jag tror ändå inte att det går att vara en fri röst, om man egentligen vill påverka samhället i dag. Ju skarpare man blir i sina analyser och åsikter, desto mer blir man ett varumärke. Plockas in, när någon vill ha en viss åsikt.
Feminismens ABC – Vems feminism? Juni 2016
En bok med 28 personer har inte ansvar – eller kapacitet – att representera hela den feministiska rörelsen. Men självklarheten i anslaget till ”Feminismens ABC”, som om urvalet var helt okomplicerat – och, ska vi säga – ofärgat av ens egen världsbild, sätter fingret på en viktig fråga. Vems (her)historia är det som skrivs när vi pratar om ”feminism”? Det jag antar att jag undrar är: Kan vi prata om feminism 2016, utan att ta in begrepp som intersektionalitet.
Intervju: Filmskaparen Ng’endo Mukii – Dagens ETC 2015-11-25
–Om du är en sann feminist måste det inkludera frågor om ras. Och om du är antirasist måste det inkludera feministiska frågor. Annars når din ideologi bara en väldigt liten grupp människor.
Det säger den Kenyanska filmskaparen Ng’endo Mukii. Vi träffas i ett arbetsrum på Konstfack i Stockholm. På väggarna hänger en whiteboard med anteckningar och affischer, båda fulla av antirasistiska och feministiska budskap.
–I de nordiska länderna är feminismen väldigt avancerad jämfört med resten av världen, konstaterar hon.