Jag gästade podden “Vattnet går” och pratade om min graviditet, och första tiden som förälder. Och om bärande, babypottning och samsovning.
Finns där poddar finns, tex här.
Läs mer om mig här.
All in FÖRÄLDRASKAP
Jag gästade podden “Vattnet går” och pratade om min graviditet, och första tiden som förälder. Och om bärande, babypottning och samsovning.
Finns där poddar finns, tex här.
Låter jag mig själv gå ner på ett förskolebarns – eller kanske till och med en tonårings – nivå. Ja då kanske det bara tar ännu längre tid innan vi kommer iväg, med den extra bieffekten att jag blir helt utmattad av all ilska som far genom kroppen. Och vem orkar promenera då. För att citera den amerikanska psykologen och läraren Ram Dass: ”I slutändan skulle jag hellre vilja vara fri och kär (in love) än att ha rätt”.
När jag känner mig orolig och rädd brukar jag försöka komma tillbaka till nuet och tänka på min dotter, hon som betyder mest för mig. Ärligt talat tror jag att hon kommer att minnas den här tiden som en fin period. Hon gillar inte att gå i skolan och vill helst vara hemma med mig. Och nu får hon vara det. Hon leker, läser och har olika projekt med sina gosedjur. Mycket roligare än att stå på led och få instruktioner av en lärare, tycker hon. Så jag försöker vila i det, när oron dyker fram.
Själv behöver jag arbeta i olika tempon, beroende på var i månadens hormonnivåer jag befinner mig: ibland har jag mycket energi, andra dagar vill jag helst ligga hemma och vila. För att prestera på topp behöver jag också vara i kontakt med mina känslor och min intuition. Det går inte bara köra på med logiken och hjärnan eller att använda adrenalin som bränsle, som en ”supermänniska”.Att meditera och umgås med andra kvinnor är lika viktigt för min effektivitet som att bara köra på, att tävla och vinna, allt det som anses bra i ett mansfokuserat samhälle.
“–Bland heterosexuella kvinnor vet vi att enbart samlagssex för de flesta inte är det mest effektiva sättet att nå orgasm. Det finns liksom en regel att sex ska vara samlag och sluta i orgasm. Och då kommer de här känslorna, "det här blev inte bra, jag lyckades inte riktigt”. “
Det kvittar vad vi tycker om porr, faktum är att det är genom nätporr som dagens unga får sin sexualundervisning idag. Ett klick och en nioåring får se avancerad hardcore-sex med slag, spottloskor och kvinnor som kallas hora.
”Jag ville inte att han skulle pussa mig. Säg till honom mamma!” Vi vuxna skruvade på oss. Skulle vi behöva störa ordningen och behöva säga till en vuxen man om en sådan småsak. Det vore ju pinsamt, tyckte vi. Men så insåg jag att det här var som ett test, för min dotters förtroende för mig.
Mors dag kan vara en fin dag, men också en dag full av jobbiga känslor. Jag tänker på alla som har haft en dålig relation till sin mamma, på dem vars mor har gått bort eller dem som aldrig haft någon. De som inte är mödrar trots att de skulle vilja.
Ofta pratar vi om ”splittrade familjer” som något absolut negativt. Men inte sällan är det tecken på något positivt: att människor känner sig fria att följa det som gör dem lyckliga, och att framför allt kvinnor inte längre är livrädda för att lämna dåliga förhållanden. Det är något nytt. För bara hundra år sedan var att vara ogift mor något av det värsta som kunde hända en kvinna. Nu har vuxna människor friheten att stanna med sin partner eller gå vidare, om det känns rätt på djupet.
Förord till nyutgåva av föräldraskapsklassikern Kontinuumkonceptet.
En krönika jag skrev för sajten Familjeliv (där jag var krönikör månadsvis under 2016-2017) är med i en lärobok för nybörjare i svenska språket.
Att vara barn till en ogift mor. Jag tvekar över att skriva det här, som för att skydda henne. Skammen, vi burit genom generationer. Den svenska hederskulturen, bara några decennier bort.
Barns trots, är början på en revolution. Deras nej, är ett språk vi som vuxna för länge sedan glömt, tryckt undan. För är det inte så, att de flesta av oss har väldigt svårt att säga nej. I alla fall till alla andra. Till oss själva säger vi nej hela tiden. Ler och säger ”javisst kan jag”, ”javisst vill jag jobba över”. När du egentligen vill ligga hemma och kolla på TV.
Så sitter en tolvåring där, framför skärmen. Ser en kvinna skrika, och det är oklart om hon lider eller njuter. För vuxna som kan ta egna beslut behöver det inte vara något fel på att blanda ihop våld och sex. Men för barn kan det vara förvirrande.
Vi går in i en ny tid, med nya män och kvinnor. Vi behöver inte längre vara offer för patriarkala föreställningar. Manlighet, för mig, är att lyfta och stärka andra. En ”riktig man” behöver inte trycka ner någon.
Vi måste tänka om, hur vi tänker kring makt. Makt kommer inte ovanifrån. Den kommer underifrån, som två starka armar. Kvinnlighet, för mig, är att tillåtas känna efter hur det känns, inuti. Vi har alla både det feminina och maskulina i oss. Det är dags att sluta låta patriarkatet skrämma och förminska oss. Komma i kontakt med alla delar av oss själva. Tillåtas vara komplexa, fria.
Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar amning i minst två år. Nej, det gäller inte bara länder där man har kasst vatten. Det gäller för hela världen. Livsmedelsverket och Socialstyrelsen i Sverige är lite mer vaga, och rekommenderar att bröstmjölk är en del av maten under ”barnets första levnadsår eller längre”.
Att amma längre än bebistiden har en rad hälsofördelar för barnet. Men också för föräldern: forskning tyder på att amning, särskilt längre än ett år, minskar bröstcancerrisken. Men i slutändan handlar det om en relation, mellan barn och vuxen. Det ska kännas bra för båda. Och vill man inte, är det självklart argument nog att låta bli!
Faktum är att en stor del av nyblivna föräldrar ändå i slutändan sover med sina bebisar, oavsett vad Socialstyrelsen råder. Problemet är att de tvingas oroa sig och skämmas över det. Och göra det osäkert, för att de inte vet bättre.Varför ges inte fakta, istället för att tvinga föräldrar att gå emot sin instinkt att vara nära sitt barn, och därmed börja tvivla på sig själva? Hade jag varit en liten bebis som precis hade kommit ut ur en varm mysig intim sfär i livmodern, hade jag inte heller velat ligga ensam i en spjälsäng. Jag hade velat vara nära de människorna som fick mig att känna mig lugn och trygg.
”Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.” Så sa han om våra vuxna förväntningar på barnböcker som pedagogiska.
Jag tycker att det är viktigt att göra barnböcker där barn känner igen sig, trots att de inte kommer från medel- eller överklass, berättar hon när jag tar upp ämnet igen.
Det berättar Matilda Ruta, som är aktuell med tredje bilderboken om Ninna, som går genom sjukhusvistelser, att få syskon och så nu: att börja skolan.