Mors dag kan vara en fin dag, men också en dag full av jobbiga känslor. Jag tänker på alla som har haft en dålig relation till sin mamma, på dem vars mor har gått bort eller dem som aldrig haft någon. De som inte är mödrar trots att de skulle vilja.
Läs mer om mig här.
Mors dag kan vara en fin dag, men också en dag full av jobbiga känslor. Jag tänker på alla som har haft en dålig relation till sin mamma, på dem vars mor har gått bort eller dem som aldrig haft någon. De som inte är mödrar trots att de skulle vilja.
Trots de präktiga åsikterna blir serierutorna aldrig torra, utan balanserar hela tiden på en fin gräns till det moraliska och inte sällan långt bortanför ”den goda smaken”. Ibland vet jag inte om det är äckligt, roligt, eller bara sjukt.
Hela förordet till Silvana-boken, Norstedts mars 2018
Pulver i pappas mungipa, och brända skedar i hans sovrum. Daniel Magariel skriver om en 12-årig pojke vars missbrukande, manipulativa pappa tar till extrema metoder för att skilja barnen från deras mamma.
Sober curious is the new cool, säger Ruby Warrington. Hon lanserade begreppet ”sober curious” (nykter-nyfiken) för ett par år sedan för att sätta igång en konversation kring alkoholnormen. Hon ville undersöka hur det är att leva nyktert i ett samhälle där så mycket socialt umgänge är uppbyggt kring alkohol.
Wards roman är brutal i sin skildring av fattigdom och rasism. Barnen blir antingen negligerade eller slagna, föräldrarna tar metamfetamin, lillasystern spyr ner hela bilen. Det finns ingen lindring, ingen pardon. Men kanske är sanningen just så brutal och hopplös, och Ward vägrar bara göra den trevlig och lättsmält för medelklassläsare.
Vi som är privilegierade måste börja vänja sig att inte alltid sitta i framsätet, och automatiskt få fördelar för exempelvis vår ljusare hudfärg. Att vissa får mer plats innebär också att andra måste dela med sig. Det går inte att säga att man är emot orättvisor och samtidigt förvänta sig att man ska få en bättre behandling som vit, eller att ens utseende automatiskt ska uppfattas som vackrare och ens kultur som bättre.
I Alkisbarn slungas vi mellan resonemang kring skillnaden mellan självkänsla och självförtroende, tjafs med Zlatan och matchfixande inom fotbollsklubbarna. Det är väldigt fint hur han på ett lättbegripligt sätt beskriver hur många som är uppväxta i missbrukarhem skapar fiender och överfokuserar på prestation, och jag blir lite rörd mot slutet när han längtar efter att inte bara höra ”vad stark du är” utan också: vad svag du är.
Jag gjorde omslagsintervjun med statistikjournalisten och illustratören Mona Chalabi för tidskriften Tecknaren.
Jag intervjuade den amerikanska serietecknaren Liana Finck (som bland annat gör serier för The New Yorker) för Galago magasin.
Ofta pratar vi om ”splittrade familjer” som något absolut negativt. Men inte sällan är det tecken på något positivt: att människor känner sig fria att följa det som gör dem lyckliga, och att framför allt kvinnor inte längre är livrädda för att lämna dåliga förhållanden. Det är något nytt. För bara hundra år sedan var att vara ogift mor något av det värsta som kunde hända en kvinna. Nu har vuxna människor friheten att stanna med sin partner eller gå vidare, om det känns rätt på djupet.
Förord till nyutgåva av föräldraskapsklassikern Kontinuumkonceptet.
Som besökare får i "Mozart’s ghost" man vara med och fundera över internets förändring. Allt från utopiska "Cyborg manifesto" från 1991 med drömmen om internet som en mötesplats fri från kroppens – och könets – sociala begränsningar, till feministiska diskussioner mitt i dataspelet World of Warcraft i ett verk av Angela Washko från 2015.
En krönika jag skrev för sajten Familjeliv (där jag var krönikör månadsvis under 2016-2017) är med i en lärobok för nybörjare i svenska språket.
Wera von Essens "En debutants dagbok" läser jag som en bok om att vilja bli sedd för sina gåvor och att få vara del av sammanhang där man blir uppskattad. Problemet är att just den längtan är full av ambivalens för en antiauktoritär person med en egen röst, vilket karaktäriserar många bra skribenter.
Män som mår dåligt trycker ofta ner andra. Krönika i Jönköpings-Posten.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag har läst en bok där två akademikermän beskriver sin masturbation, och det fick mig knappt att höja på ögonbrynen. Bara det är ju ett bra betyg – eller dåligt, beroende på hur man ser på saken.