Jag läser och fascineras av hur bisarrt gubbigt allt verkat vara. Hur det var fullt acceptabelt för en man att kladda en kvinnlig kollega på brösten i hissen, och hur hon förväntades ta emot det som en tafflig komplimang.
Läs mer om mig här.
Jag läser och fascineras av hur bisarrt gubbigt allt verkat vara. Hur det var fullt acceptabelt för en man att kladda en kvinnlig kollega på brösten i hissen, och hur hon förväntades ta emot det som en tafflig komplimang.
Recenserar "Älvsommar" och "Fågeln i mig flyger vart den vill". Den senare handlar om konstnären Berta Hanssons liv. Feministisk historia för förskolebarn! Och så oroligt vacker och poetisk av fantastiska Sara Lundberg.
Jag besökte podcasten "Ett större liv" och pratade bland annat om kvinnlig avundsjuka. Men också, om att våga lysa sitt fulla ljus.
”Nattbarn” börjar med att Iggy, 14 år, ligger och onanerar medan hon kollar bögporr. Ribban läggs högt. Vi vet att det här är en film som inte värjer för ämnen som utmanar.
Jag bidrog med en text om den svarta, lesbiska jazzsångerskan Diana "Dinah" Miller till antologin "En annan historia" - om coola kvinnor i historien. Boken finns nu även som ljudbok.
Hon följde hjärtat, tills det en dag slutade slå. Hon var bara 33 år.
Allt kommer att ta slut. Mitt liv, och ditt. Din relation, med vänner och älskade. Dina husdjur, barn, vänner, föräldrars liv. Vad ska man göra åt det faktumet?Drabbas av panik. Vilja lägga sig ner och dö på fläcken.
Kate Zambrenos roman "Green girl" kom ut för några år sedan i USA. Den är redan en feministisk kultklassiker. Den handlar om amerikanska Ruth, en tjej i tjugoårsåldern. Hon har åkt till London och arbetar på "Horrids", ett mycket tunt maskerat Harrods. Hon sprutar – symboliskt nog – parfymen "Desire" på besökare, i hopp om att de ska köpa den.
Så sitter en tolvåring där, framför skärmen. Ser en kvinna skrika, och det är oklart om hon lider eller njuter. För vuxna som kan ta egna beslut behöver det inte vara något fel på att blanda ihop våld och sex. Men för barn kan det vara förvirrande.
Myten om den duktiga flickan finns av en anledning. Men ORKA vara bra på allt, hela tiden! Hur ska man då hinna det man verkligen vill?
Jag skulle i alla fall aldrig hinna skriva om det jag verkligen bryr mig om, typ feminism, föräldraskap och existensiella frågor. Om jag också skulle vara expert på älgkrockar
Att säga nej kan vara väldigt läskigt. Många av oss är uppfostrade att säga ja, till alla andra. För att göra dem glada, för att få dem att tycka om en. Ja, visst kan jag fixa fikat till personalfesten. Ja, visst kan jag jobba över. Ja, visst kan jag ta emot den nya praktikanten. Ja, visst kan jag laga mat idag också, älskling.
Vi går in i en ny tid, med nya män och kvinnor. Vi behöver inte längre vara offer för patriarkala föreställningar. Manlighet, för mig, är att lyfta och stärka andra. En ”riktig man” behöver inte trycka ner någon.
Vi måste tänka om, hur vi tänker kring makt. Makt kommer inte ovanifrån. Den kommer underifrån, som två starka armar. Kvinnlighet, för mig, är att tillåtas känna efter hur det känns, inuti. Vi har alla både det feminina och maskulina i oss. Det är dags att sluta låta patriarkatet skrämma och förminska oss. Komma i kontakt med alla delar av oss själva. Tillåtas vara komplexa, fria.
Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar amning i minst två år. Nej, det gäller inte bara länder där man har kasst vatten. Det gäller för hela världen. Livsmedelsverket och Socialstyrelsen i Sverige är lite mer vaga, och rekommenderar att bröstmjölk är en del av maten under ”barnets första levnadsår eller längre”.
Att amma längre än bebistiden har en rad hälsofördelar för barnet. Men också för föräldern: forskning tyder på att amning, särskilt längre än ett år, minskar bröstcancerrisken. Men i slutändan handlar det om en relation, mellan barn och vuxen. Det ska kännas bra för båda. Och vill man inte, är det självklart argument nog att låta bli!
Faktum är att en stor del av nyblivna föräldrar ändå i slutändan sover med sina bebisar, oavsett vad Socialstyrelsen råder. Problemet är att de tvingas oroa sig och skämmas över det. Och göra det osäkert, för att de inte vet bättre.Varför ges inte fakta, istället för att tvinga föräldrar att gå emot sin instinkt att vara nära sitt barn, och därmed börja tvivla på sig själva? Hade jag varit en liten bebis som precis hade kommit ut ur en varm mysig intim sfär i livmodern, hade jag inte heller velat ligga ensam i en spjälsäng. Jag hade velat vara nära de människorna som fick mig att känna mig lugn och trygg.
”Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.” Så sa han om våra vuxna förväntningar på barnböcker som pedagogiska.
Så, ska du till Bokmässan? Frågan dyker upp varje år. Samma känsla, varje gång. En klump i magen över att behöva träffa så många kollegor och vänner. Som kanske har kritiserat dig, eller som du känner beundran - eller avundsjuka - för.
Och, samtidigt: något pirrigt. Att något öppnar sig. Jag gillar det, av samma anledning som jag gärna åker på konstmässor, och liknande platser där folk med samma intresse från hela världen samlas. Jag antar att det är samma sak för människor inom andra branscher. Större konferenser, kongresser, festivaler.
Jag tycker att det är viktigt att göra barnböcker där barn känner igen sig, trots att de inte kommer från medel- eller överklass, berättar hon när jag tar upp ämnet igen.
Det berättar Matilda Ruta, som är aktuell med tredje bilderboken om Ninna, som går genom sjukhusvistelser, att få syskon och så nu: att börja skolan.
Redan som liten ville Barbro Hörberg bort. Från jantelagen, från Sverige. Från den borgerliga familjen. Hon åkte till Frankrike, arbetade som au pair. Snart satsade hon på musiken.
Boken har blivit en modern kultklassiker i hemlandet USA. När bokens höjdpunkt, novellen ”Adrien Brody” publicerades på hajpade poeten Tao Lins nättidskrift 2011 gick internet bananas. Den handlar om att den 21-åriga författaren kontaktar en dubbelt så gammal man, en känd kulturteoretiker, och frågar om han vill ligga. Han tackar ja, trots att han har en partner (PS svin).