Det snabba, lättillgängliga textmeddelandet passar utmärkt för hjärnor vana vid smartphone-kickar. Ett abstrakt verk tar mer tid att undersöka och ta in ordentligt. Frågan är då, om det vi ser är ett slags memifiering av konsten.
Läs mer om mig här.
All in IDÉ
Det snabba, lättillgängliga textmeddelandet passar utmärkt för hjärnor vana vid smartphone-kickar. Ett abstrakt verk tar mer tid att undersöka och ta in ordentligt. Frågan är då, om det vi ser är ett slags memifiering av konsten.
Många kulturutövare är rädda för att nätverka eftersom de inte vill fjäska. Men finns det en magisk gräns, när man ger andra en chans att lära känna ens konst?
Visst vore det härligt om kvinnors ökande alkoholkonsumtion bara handlade om frigörelse och att bryta normer och leva ut sitt sanna jag. Det finns säkert många komponenter här att väga fram och tillbaka, men åtminstone en del av sanningen tror jag handlar om att stå ut, i patriarkatet.
Barns trots, är början på en revolution. Deras nej, är ett språk vi som vuxna för länge sedan glömt, tryckt undan. För är det inte så, att de flesta av oss har väldigt svårt att säga nej. I alla fall till alla andra. Till oss själva säger vi nej hela tiden. Ler och säger ”javisst kan jag”, ”javisst vill jag jobba över”. När du egentligen vill ligga hemma och kolla på TV.
Så sitter en tolvåring där, framför skärmen. Ser en kvinna skrika, och det är oklart om hon lider eller njuter. För vuxna som kan ta egna beslut behöver det inte vara något fel på att blanda ihop våld och sex. Men för barn kan det vara förvirrande.
Myten om den duktiga flickan finns av en anledning. Men ORKA vara bra på allt, hela tiden! Hur ska man då hinna det man verkligen vill?
Jag skulle i alla fall aldrig hinna skriva om det jag verkligen bryr mig om, typ feminism, föräldraskap och existensiella frågor. Om jag också skulle vara expert på älgkrockar
Vi går in i en ny tid, med nya män och kvinnor. Vi behöver inte längre vara offer för patriarkala föreställningar. Manlighet, för mig, är att lyfta och stärka andra. En ”riktig man” behöver inte trycka ner någon.
Vi måste tänka om, hur vi tänker kring makt. Makt kommer inte ovanifrån. Den kommer underifrån, som två starka armar. Kvinnlighet, för mig, är att tillåtas känna efter hur det känns, inuti. Vi har alla både det feminina och maskulina i oss. Det är dags att sluta låta patriarkatet skrämma och förminska oss. Komma i kontakt med alla delar av oss själva. Tillåtas vara komplexa, fria.
Boken har blivit en modern kultklassiker i hemlandet USA. När bokens höjdpunkt, novellen ”Adrien Brody” publicerades på hajpade poeten Tao Lins nättidskrift 2011 gick internet bananas. Den handlar om att den 21-åriga författaren kontaktar en dubbelt så gammal man, en känd kulturteoretiker, och frågar om han vill ligga. Han tackar ja, trots att han har en partner (PS svin).
Bäst just nu enligt Nöjesguiden: Frihet, jämlikhet & systerskap - texter 2007-2017 (Mondial).
En lång intervju med mig - om mina tankar hur man förändrar världen steg för steg. Och om min nya bok.
Att pröva nya vägar och nya sätt att tänka är självklart. Ida Therén följer inte flocken. Hon analyserar, känner efter och tar ställning.
”Jag har alltid arbetat, inte för samtiden, utan för oändligheten.” skriver hon i ett tidigare utkast till bokens förord. ”Vad finns det annars för poäng? Vi är här, i våra kroppar, så kort tid. Det går inte att leva för att andra ska se en. De kanske fattar, i efterhand. Men det finns ingen logik i presens.”
Kvinnlig kraft har pressats tillbaka i tusentals år. Den patriarkala ordningen, den skeva, giftiga manlighet som bygger på dominans istället för omtanke och beskydd, har fått regera världen. Det är en manlighet som utgår från rädsla snarare än sann styrka. Och som skapar en kamp om vem som ska bestämma, äga relationerna, och skräck för kvinnligt inflytande. Genom historien har kvinnor som talat med egen röst hämmats och förlöjligats. Rädslan för att misstros har gjort att kvinnor har hållit tyst om otrohet, om mäns våld mot kvinnor, om sexuellt våld; om allt sådant som kan vändas mot offret och ge henne skulden.
Jag medverkade i P4 Extra och pratade om amning längre än normen, och vår sexualiserade syn på kvinnokroppen.
Vi tycks anse att vi lever i historiens mest frigjorda tid. Men vår tids sexualisering, som gör all kropp objektifierad och sexuellt laddad, separerar oss från våra naturligaste tillstånd (förenade, nakna). De finns ständigt tillgängliga: nakna kroppar i sexiga poser. Men sann, ren sexuell kraft känns avlägsen bland hårdporr, contouring, mobilskärmar och gymselfies.
Besattheten vid ytan fjärmar oss från det inre. Sex som akrobatik, inte som det det kan vara: en holistisk, inre resa. Att läsa Bukowski påminner oss om vår blinda fläck.
Det är tillgänglig konst som passar såväl den vana konstbesökaren, som den som bara gillar att se på häftiga filmklipp på Youtube. Det är konst som väcker många tankar, utan att du måste ”fatta” eller att någon behöver känna sig utanför.
Där hos en annan sorts kvinna än den jag var bekant med. En som pratade för högt, som drack champagne till frukost, en vars alla vänner – och exman – var bögar. En som klär ut sig, när hon ska klä upp sig, som dras till den sortens avancerade mode som brukar skrämma bort de män som älskar ”the girl next door”. En som inte behöver ”unna sig något” ibland, för livet är ett enda stort unnande.