Läs mer om mig här.
All tagged rasism
”Resenärerna” bildar en praktisk och filosofisk karta kring hur våra liv påverkas av vår uppväxt — och hur olika beslut kan öppna helt olika dörrar, även om vi aldrig helt kan fly från vår bakgrund. Särskilt intressant blir det i skildringen av de svarta personerna, där förändringen är enorm – från en tid av sittstrejker och öppen rasistisk segregation till slutet av bokens tidslinje där USA har en afroamerikansk president och landet – i alla fall på pappret – inte sanktionerar rasism.
Wards roman är brutal i sin skildring av fattigdom och rasism. Barnen blir antingen negligerade eller slagna, föräldrarna tar metamfetamin, lillasystern spyr ner hela bilen. Det finns ingen lindring, ingen pardon. Men kanske är sanningen just så brutal och hopplös, och Ward vägrar bara göra den trevlig och lättsmält för medelklassläsare.
Vi som är privilegierade måste börja vänja sig att inte alltid sitta i framsätet, och automatiskt få fördelar för exempelvis vår ljusare hudfärg. Att vissa får mer plats innebär också att andra måste dela med sig. Det går inte att säga att man är emot orättvisor och samtidigt förvänta sig att man ska få en bättre behandling som vit, eller att ens utseende automatiskt ska uppfattas som vackrare och ens kultur som bättre.
Vi får komma den komplexa upplevelsen av att vara svart i USA nära, utan att det blir vare sig sentimentalt eller exotiserande. Leva oss in i hur huvudpersonen känner, när den vita klasskompisen inte fattar varför Starr blir sårad när hon säger slapp-rasistiska saker ”på skoj”.
Så, ska du till Bokmässan? Frågan dyker upp varje år. Samma känsla, varje gång. En klump i magen över att behöva träffa så många kollegor och vänner. Som kanske har kritiserat dig, eller som du känner beundran - eller avundsjuka - för.
Och, samtidigt: något pirrigt. Att något öppnar sig. Jag gillar det, av samma anledning som jag gärna åker på konstmässor, och liknande platser där folk med samma intresse från hela världen samlas. Jag antar att det är samma sak för människor inom andra branscher. Större konferenser, kongresser, festivaler.
Hudfärgen blir en ständig barriär dem emellan. Inte ens mot slutet, när Beatrijs blivit friköpt är hon och Matilda på jämlikar. Rollen som slav och ägare finns kvar, som ett vidrigt minne, en vägg mellan människorna. Det blir ett straff också för de vita, privilegierade: kontakten som alla människor söker med andra människor, med världen, går inte att infria så länge det finns ett element av ägande, av ofrånkomlig makt, som ligger mellan och skaver.
– De senast ankomna invandrarna ses alltid som obildade, luktar illa, äter konstig mat. Sen kommer en ny grupp, och så är det de som anses primitiva och konstiga.
