En sak som jag insett mer nyligen, är att trauma inte behöver vara en enorm händelse. Det kan vara något större eller mindre. Det handlar mer om hur det som skett bearbetas. Och för många av oss: vilket stöd vi får att utforska våra känslor. Även de mörka. Johan Ajvide Lindqvists nya roman – den sista fristående delen i en trilogi – är full av sådana trauman.