“Jag är tårögd nästan hela första halvan av Aleksa Lundbergs memoarer “Bögtjejen". En hel uppväxt av mobbning, våld och en omgivning som inte alls vill eller kan visa förståelse och medkänsla, destilleras till korta, kärnfulla meningar. Varenda ord känns som om det slitits ur hjärtat, genom en öppen hals och ut på pappret. “