Två elitspelare i tennis, ett pucko och en festis, möts för en utdragen Wimbledon-match.
Regn, queera samlag, kokainsnortande och en hetsig brittisk drottning gör att matchen varar en hel vecka som blir 7 days in hell. Det är titeln på HBO:s nya sport-mockumentär (premiär idag), där vi får följa spelarnas liv fram till en historisk ödesmatch.
Det håller nästan samma klass som kultiga föregångare i genren, som This is Spinal Tapoch Best in Show.
Kit Harington (gulliga Jon Snow i Game of Thrones) spelar en korkad engelsk spelare, curlad av sin momager. Komiska skådisgenietAndy Samberg är Venus och Serena Williams inadopterade fattiga vita bror, som blivit elittennisens bad boy.
Det är egentligen inte så mycket en film som en serie sketcher, vilket är logiskt när hjärnan bakom är Jake Szymanski, som jobbat länge med tramssajten Funny or Die. Filmen är strösslad med gästspelande kändisar. Tyvärr med varierande framgång, som när Lena Dunham gör en PR-ansvarig för Jordache Jeans i rolig peruk eller Fred Armisen spelar en styltigt tillgjord tennishistoriker. Skämskudde.
Låtsas-dokumentären varar bara 45 minuter, men är packad med maniska skämt. Varje poäng skruvas ett varv och så en gång till, i hyperhastighet.
Som biten som utspelar sig i Sverige, där Samberg hamnar efter att han hoppat av tennisen. Filip Hammar gör inhopp som svensk tv-programledare och Samberg pratar svenska á la Mupparnas svenske kocken. I en blinkning till Björn Borg designar han kalsonger där pungen hänger ut, med resultatet att han stäms för alla skavsår. Han hamnar i ett svenskt mys-fängelse där de spelar in gladbögporr och cellerna är kloner av de kusliga exempellägenheterna i IKEA-varuhusen.
Ja, ni hör ju.
Det här är så oerhört maxat att jag grabb-flabbar, men fyrtiofem minuter räcker gott. Man kan få för mycket, även av det vars själva komiska poäng är att det är too much.