Varför existerar gamla kvinnor? Det frågar Liza Mundy i senaste numret av tidskriften The Atlantic. Ett svar finns hos späckhuggare, en av få andra arter där honor fortsätter leva långt efter att de slutat reproducera sig: de blir flockens visa guider.
Studier visar att typiskt feminina kvinnor uppfattas som varma, men yrkesmässigt inkompetenta. Om de däremot är feminister, lesbiska eller atleter betraktas de som kalla, men kompetenta. Kvinnor med små barn anses mindre yrkesmässigt skickliga, medan pappor uppfattas som mer ansvarsfulla. Det här ställer till det för kvinnor på höga positioner. Antingen ses du som en kall bitch, eller uselt lämpad för jobbet. Hmm.
Men nu, föreslår Mundy, har det uppstått ett kryphål för den första stora generationen med högutbildade kvinnor, som nu närmar sig de 70. Hon kallar det momorshypotesen. Med åldern finns det utrymme för proffsiga kvinnor – som amerikanska potentiella presidenterna Elizabeth Warren (65) och Hilary Clinton (67) – att få det bästa av två världar. De är erfarna och kunniga, men de betraktas ändå inte som kalla, tack vare att myten om den mysiga mormodern mjukar upp folkets uppfattning.
Som Hilary Clinton twittrade i våras: #grandmothersknowbest.
IDA THERÉN
AFTONBLADET KULTUR