”Vi har kommit till en punkt i mänsklighetens historia då vi måste vakna upp och inse att de enda som kan rädda världen är vi.”Så skriver Yoko Ono i manifestet på sin hemsida imaginepeace.com. På en interaktiv karta kan man se vilka andra som besöker sidan – och som ”tänker fred”. De små vita pluppar som fyller världen blir en mäktig påminnelse om hur även det jag gör spelar roll, i en förändring som måste ske globalt.I höstas förärades Yoko Ono en första, hyllad retrospektiv på Moma i New York. Det var ett stort steg för en ofta utskälld konstnär som regelbundet missförståtts under sin långa karriär. I intervjuer har Yoko Ono också konstaterat att hennes 80-årsdag inneburit ett inträde i ett andra liv. Äntligen börjar världen förstå det hon försökt göra under en karriär som varat i över ett halvt sekel.Förra året ställde hon även ut på Moderna Museet i Stockholm, och snart öppnar den första franska retrospektiven i Lyon.

Den sena revanschen är inte så ovanlig vad gäller kvinnor, andra exempel är författaren Birgitta Stenberg, konstnären Louise Bourgeois och presidentkandidaten Hillary Clinton, som alla fann sin rätta plats i världen först omkring 70-årsdagen.När jag besökte utställningen på Moma möttes jag av texten ”A work to be stepped”, ett verk att trampa på, med en pil mot en tygbit på marken. Vanan att inte röra konsten satt så djupt att jag blev tvungen att samla mod en stund innan jag antog uppmaningen. Just den medvetna, lite besvärliga, handlingen är också ett centralt tema för hela Onos konstnärskap.

I december 1969 spred hon och maken John Lennon budskapet “Kriget är över” via flygblad och affischtavlor över hela Manhattan. Inställningen att fred är möjlig, om vi bara vill, och att vårt agerande spelar roll för historien har följt med sedan dess. Den är viktig även i nya boken ”Woman power”, som svenska Bakhåll ger ut som första förlag i världen. Här finns de välkända bilderna från när Ono och Lennon stannade i sängen under sin smekmånad, omgivna av budskap som “Stay in bed / Grow your hair!”

Performanceverket provocerar än idag. För vad är egentligen mer radikalt 2016 än att bara skamlöst ligga i sängen, älska och låta håret växa, istället för att arbeta och konsumera i överflöd? Trots att det bästa för vår allt mer utarmade planet vore om fler gjorde just det. I ”Woman power” varvas korta textstycken med stillbilder från Onos performanceverk. Det naiva i texterna svävar på den där magiska gränsen mellan det banala och genialiska – precis som en djupt religiös persons tomma blick lika gärna kan uppfattas som ren dumhet.Jag berörs av de korta, insiktsfulla texterna och läser dem som jag läser buddhistiska koaner – även om de i Onos version bär med sig vägledning, eller svar, snarare än meditationens öppna frågor. Min väninna som inte har samma andliga preferenser kikade däremot på boken och utbrast ”Vad är det här för skit?”. Upplevelsen av Onos verk säger mycket om oss själva. Provoceras vi av enkla sanningar, eller tilltalar de oss – eller som vissa skulle uttrycka det: är vi redo för dem?Ono själv tror att en stor förändring är i vardande. Det hon naivistiskt kallar ”woman power”, kvinnlig styrka, är ett slags zen-feminism där hon söker en djup kvinnlighet, en styrka som hon tror är underutnyttjad. Ono räds inte det kontroversiella, som idén att kvinnlig frihet betalas med ensamhet, eftersom många kvinnor är beredda att vara slavar – vilket hon anser att de flesta män föredrar.Men det radikala vänds snabbt inåt, mot en andlig längtan efter att vi ska vakna upp och försöka hela vår planet, istället för att förstöra den ytterligare. Uttryck som ”Allt du gör i livet är ett evenemang” är en påminnelse om att det vi gör spelar roll. Inte bara för oss själva, utan för vår omvärld.Fredsbudskapet är också ett eko av zenbuddhismens. ”Hitta fred i ditt hjärta – och den kommer sprida sig över världen”, ”Stå upp för freden, i stället för att kriga för den”.På sista sidorna i boken finns tomma rader där läsaren själv kan skriva in vad hans eller hennes ”woman power” är. Jag tänker efter länge innan jag skriver ner mitt svar: ”I believe in woman power.”