Bokrecension: Som pesten - Vibeke Holst (SvD nov 2018)
Som pesten är en blandning mellan skönlitterär dystopisk roman och politisk thriller. Herregud vad lång den här boken är. Den tar liksom aldrig slut. Men det märkliga är, att jag inte vill att den ska göra det heller. Jag har ingen aning om hur Hanne-Vibeke Holst lyckas, men mitt intresse hålls uppe på varenda av de här nästan 850 sidorna.
Huvudperson är Karoline Branner, en präktig, helylle dansk läkare som älskar Camus och har Karen Blixten som målbild, med en bakgrund inom Läkare utan gränser. Hon tar jobbet som samordnare för sjukdomar på WHO, och tar med sig sin son och sin man Jasper, som är en riktigt usel partner. Med sitt vanilj-kriminella förflutna lockas han snart av maffiahustrun Sofia, Karolines motsats med sin nätta figur, silikon-D-kupa och lyxiga italienska kläder, i djup kontrast mot Karolines praktiska fläta. Snart börjar han vänstra och blir indragen i Sofias mans skumma affärer. Samtidigt bryter pandemin som Karoline befarat ut, med sitt första stora utbrott i Danmark. Hon försöker navigera sjukdomsutbrottet parallellt med den komplexa personalpolitiken på jobbet, där hon har både den karismatiska Ugandiska översta chefen Rose och den skumma ryssen Boris över sig. Kärlek, sex, strategi och storpolitik spelar samman, medan “Spanska sjukan 2.0” skördar offer över hela världen.
Det påminner om ett parti av sällskapsspelet Cluedo, där alla har sina egna motiv och agendor, ofta färgade av den egna hemlandets politik. Holst utnyttjar den här kulturella spänningen väl, där rasism och nationalism blir viktiga variabler i att förstå de olika figurernas handlande, och hon skapar skickligt komplexa karaktärer utan att hamna i stereotyper - även om det är farligt nära med Rose. Det är hela tiden rappt och det är sällan den spretiga informationen känns onödig för förståelsen av handlingen.
Ju längre vi kommer in i boken handlar det om de storpolitiska spelen i de transnationella samfunden. ”En global hälsokris kan bli till en humanitär kris, som blir till en politisk kris, som leder till en solidaritetskris […] och i sista hand till en moralisk kris”. Hanne-Vibeke Holst verka ha lagt otroligt mycket tid på att få insyn i hur det ser ut bakom kulisserna i Gèneve- och haft kul under tiden. Samtidigt glimtar just researchen genom ibland, i berättelsernas glipor. Inte så mycket så att det stör, men det påverkar läsningen när det dyker upp avsnitt som skulle passa in som faktainlägg på Wikipedia. Men jag köper det och tycker det är mysigt att bli lite allmänbildad på köpet. Även språket stretat emot ibland och jag studsar på vissa översatta ord – vem säger ”ekonomipack” med varor, på svenska – men det är samtidigt lite ”hyggeligt”, att påminnas om att boken är skriven på vårt syskonspråk danska.
En berättarglädje genomsyrar hela romanen och Holst har en förmåga att direkt fånga in läsaren. Det kvittar att vi har att göra med ett megastort persongalleri värdigt en gammal rysk roman, jag har aldrig några problem att hänga med vem kapitlet eller avsnittet handlar om. Hade den inte varit så spännande och full av intressant information hade jag gnällt över omfattningen. Nu blir kvantiteten sidor snarare en fördel - vi får komma in på djupet på de olika figurerna och det är som en Netflix-serie där du bara vill fortsätta kolla, tills skärmen frågar, ”tittar du än”. Japp, fast jag vet att klockan snart är två på natten. In i det sista vill jag veta hur det går för Karoline, mänsklighetens utpost i en värld av eget vinstintresse. Sammanfattningsvis, ”Som pesten” är en semestervänlig thriller som är angelägen om att få läsaren att tänka till om vad som pågår i världen – särskilt kring hälsa, rasism och flyktingpolitik: ”till och med de å-så-barmhärtiga flykting- och integrationsvännerna sitter fast i dilemmats skruvstäd: vi eller de. Våra barn eller deras barn. Vilka ska räddas först?”
